Doftnoter

Toppnoter:
Vanilj, Kanel, Kardemumma och Bergamott
Hjärtnoter:
Guaiacträ och Apelsinblomma
Basnoter:
Pralin, Amber och Mysk

Mer om Khadlaj Vanilla dunes

I en värld där parfym ibland känns som en högljudd karneval av doftnoter som alla tävlar om uppmärksamheten, kliver Khadlaj Vanilla Dunes in som en stillsam men självsäker poet. Den viskar snarare än ropar, men åh, vilken viskning det är.

Redan vid första spritsen sveps man in i en sammetslen bris av vanilj, söt men inte påträngande, snarare som ett milt sandkornssocker som dansar i vinden. Här finns också kanel och kardemumma, vilket ger en diskret orientalistisk kryddighet, som om någon just öppnat ett nybakat bakverk i ett beduintält vid solnedgång. Bergamotten? Den bidrar med en citronliknande fräschör som höjer ögonbrynen i ett vänligt “hej där!”

Sedan, som om ökenvinden byter riktning, tar guaiacträet vid, lite rökigt, lite mystiskt, tillsammans med apelsinblomman, som adderar en luftig, nästan flirtig blomlighet. Det är här Khadlaj Vanilla Dunes avslöjar sin mer komplexa sida. En doft som inte bara vill behaga, den vill också bli förstådd.

När doften långsamt landar i huden kommer basnoterna fram likt skymningen över en varm ökenhimmel: pralin, amber och musk. Det är lent, gourmand utan att vara sliskigt, sensuellt utan att vara förföriskt på det där överdrivet parfymerade sättet. Det är snarare som att dofta på en hemlighet, en du gärna vill hålla för dig själv, men vet att någon kommer fråga: “Vad använder du?”

Khadlaj Vanilla Dunes är inte en vanlig vaniljparfym, den är vaniljens välutbildade, resvana kusin som bär linnekostym och läser poesi. En doft som passar lika bra på kontoret som på en kvällspromenad i augustiljus. Och ja, den har humor också, för vem förväntar sig en pralin i en öken?

En sak är säker: efter ett möte med Khadlaj Vanilla Dunes vill man bara packa väskan och försvinna bort i doftens egna sanddyner.
Med stil, såklart.